De dödas resa bjuder på flera spännande spökhistorier. Förbered dig på sträckläsning!
Det är höst och i dimman lurar faror långt rysligare än du någonsin kunnat tänka dig…
“En tonåring går nere vid båtarna i hamnen och är helt säker på att vara ensam. Vem skulle ge sig ut i hamnen mitt i natten, och i det här vädret?! Men i mörkret väntar någon. En gammal man stödd på en käpp. Han har väntat länge. Flera hundra år faktiskt. Han väntar på en vilsegångare, på någon som kan se honom. Och denne tonåring verkar kunna göra det. Han lurade ner den unge i en båt.
I roddbåten är den stackars tonåringen fast. Han kastas in i gamla sägner och spökhistorier när den gamle mannen skickar honom kors och tvärs i historien för att leta upp förlorade reliker.”
I boken “De dödas resa” får lärarna och tonåringen följa med i historien till olika kända platser som bygger på gamla spökhistorier och verkliga platser som förknippa med något oförklarligt – eller med ond, bråd död.
Boken berättas i första person något som höjer intensiteten och de enstaka fina, suggestiva illustrationerna höjer känslan av mystik. De dödas resa är en tunn och liten bok men inte desto mindre otäck för det, en passande bok för mellanstadieelever som inte kommit så långt med läsningen men ändå vill läsa rysliga spökhistorier.
Här får vi följa med till Gotland för ungefär 100 år sedan där ett mystiskt ljusfenomen har synts till över Martebo myren. En skrämmande berättelse som jag även läst mer om i boken “Prästgårdens hemlighet” Vi får även följa med till Bogvattnet i Jämtland och till den gamla prästgården som är känt för sina spöken och oförklarliga händelser. En berättelse som jag läste mer om i boken “Ljusklotets mysterium”, båda dessa böcker ingår i den fristående trilogin “Spökkameran”.Sen tar resan oss till den gamla fornborgen i Sandby, en plats där en hemsk massaker skedde på 480-talet, där invånarna blev överfallna och dödade när de sov. Sist får vi följa med till de dödas julotta, en plats du inte vill vara på om du är levande.
Spökhistorier har alltid funnits och kommer alltid att finnas. De är en del av vår historia och här berättas det i liknande upplägg som Lena Arros bok Linje 15 till Rannebergen.