”Syskonen Sofia och Leo sitter ofta ute på parkbänken och tänker tillbaka och pratar om de olika upplevelser som de båda varit med om i Sagofallen, för annars skulle allt det varit med om förvandlats till dunkla förbleknade minnen, om det inte varit för att de så ofta pratade med varandra om sina upplevelser och på så sätt höll minnena levande. De har själva försökt att ta sig tillbaka till landet Sagofallen för att åter kunna träffa sina vänner utan att lyckas. Känslan av att syskonen åter behöver återvända blir bara starkare då Sofia på sista tiden har haft oroande drömmar om ett diffust mörker som återigen verkar drar in över landet Sagofallen.

Så en sen höstkväll när Sofia och Leo åter sitter på parkbänken och pratar och drömmer sig tillbaka till den underbart magiska platserna och personerna i Sagofallen när plötslig en vind sveper in från väster. Den virvlar runt en av lövhögarna och för alla löv upp i luften likt en hög pelare. Virvelvinden far vidare från hög till hög och till slut är pelaren flera meter och har blivit en tornado. Sofia och Leo tittar förskräckt på varandra. Pelaren ändrar riktning och kommer rakt mot dem. De har inte en chans att undkomma. Tornadon är sekunden efter över dem och de sugs in i den som om den vore en dammsugare. Sedan blir allt stilla. Kvar finns parkbänken, men av barnen syns inte ett spår.

Sofia och Leo är återigen tillbaka i Sagofallen, där det visar sig vara Svarta löparen som har släppt lös mörkrets krafter. Det mystiska är att ingen riktigt vet vem Svarta löparen är. Samtidigt hotar Havsfolket att invadera landet och Sofia och Leo får i uppdrag att leta efter Sagofallens försvunna prinsessa som rövades bort redan när hon var liten och ingen vet var hon är, eller om hon ens är i livet. I sitt sökande måste Sofia och Leo ta sig till Kungastaden, Dimslöjornas vidder och Riddarnas hed, men vägen dit är fylld av faror som lurar. På vandringen får de hjälp av Tilia och Athrian. Men ska de lyckas stoppa Svarta löparen i tid?”