” I sagan om Turid; Krigstid” som är andra delen i denna spännande trilogi tar berättelsen vid där den första slutade. Turid reser tillsammans med sin träl Unna genom ett krigshärjat land. Livet är hårt, och helt på männens villkor. Turid vet att hon har en väg utstakad för sig, men inte vart den bär. På sin vandring bär hon med sig är det enda hon har, beväpnad med det vackra spjutet Vindorm känner sig Turid som en krigare. Men kommer de två kvinnorna att klara sig i denna våldsamma värld helt på männens villkor, där Turid varken kan skydda sig själv eller sin träl? När Turid reser tillsammans med Unna, som inte bara är kvinna utan dessutom träl och värd mindre än en oxe på marknaden i Hedeby, får hon finna sig i att hon, trots att hon är både kungadotter och völva och högre i rang än de flesta, behöver beskydd. Två kvinnor som Turid och Unna kan inte gå någonstans själva utan att riskera att utsättas för sexuellt våld. Det gör Turid arg och frustrerad. Att hon, som är Unnas ägare, inte kan skydda vare sig sin träl eller sig själv. Så på deras vandring får Turid snabbt gå från att vara flicka till att bli en kvinna, med allt vad den innebär. Vänskapen som spirar mellan Turid och trälen Unna under resan gång är ömt och rörande gestaltad.

På deras väg får det sällskap av farande folket (som jag tolkar som ett beskrivning på ett folk som liknar dagens Romska folk) och deras ledare Arjat när de vandrar mot Torsåker, där Kung Adil är storkonung. Tillsammans ger de ger sig genast av mot Hedeby, (Danmark) där Turid hoppas på att träffa sin trolovade Frode. Innan de återigen måste föra krig mot de vidriga vargjakterna.